Boktips

Välkommen till boktipssidan!

Precis, det har visat sig vara opraktiskt med en Boktips-sida och en Läsvärt-sida och försöka hålla dem isär, så jag ändrar metod här och fyller på i båda, huller om buller, böcker och filmer som jag gillar eller har synpunkter på. 
 
Jag börjar med de tre böcker som jag själv en gång gav ut och puffar på dem - på ett bibliotek nära dig? Alla tre omslagen är gjorda av mirakelillustratören Timo Koljonen som fortsättningsvis gör omslagen till Iduns böcker. Han slår mej med häpnad var enda gång han levererar ett nytt omslag!  Nu finns de längst ner eftersom jag fyller på upptill; Nordanväggen, Sju lindar, Iona.

Rulla ner en bit så hittar du en handfull av Kai Söderhjelms böcker. I år är det tjugo år sedan han avled; han var och är en av de främsta ungdomsförfattarna på svenska! 

En fågel? Ett flygplan? Stålmannen?

Nej, har man sett på maken, det är ju en drake! Närmare bestämt en ... blädder blädder blädder ... större ängsdrake, Draco ramina! Va bra att jag hade både kikaren och drakboken med mej!

På Husaby julmarknad hade jag turen att råka på drakforskarinnan själv, Karin Linderoth, och hade sinnesnärvaro att inhandla ett exemplar av hennes handbok om drakar. Hädanefter står jag inte handfallen utan ser skillnad på blomsterdrakar och surrande bin (tävlar i samma storleksklass). Inte heller förväxlar jag flygplan med flikvingade heddrakar.

Det finns alltså ett stort antal drakarter i de mest varierande storlekar, från extrasmå till extrastora. I och med drakforskarinnan Linderoths populärt hållna men gedigna verk har drakforskningen tagit ett stort steg framåt och nått ut till den drakintresserade, läsande allmänheten. Ett genombrott på den drakologiska fronen kan vi utan överdrift hävda!
En underbar, rikt illustrerad bok för drakintresserade i alla åldrar! Bör absolut följa med och göra kaffetermosen, kikaren och smörgåsarna sällskap nästa gång du beger dig ut på expedition i naturen!

Utgiven på Opal (vilket även det är en bedrift, att ta sig in på ett av de stora förlagen!).

Den 9 april 1940 var ingen munter dag i Danmark. Det var då som Tredje riket stövlade in och tog över. Operationen måste dock ha varit tänkt med någon annan kroppsdel än huvudet, för ingen inbillar sej väl att danskarna (liksom norrmännen, holländarna, fransmännen undsoweiter) skulle ha gillat läget?

Slagfältsarkeologen Bo Knarrström har skrivit om det här i en nyligen utkommen bok: Danmark i krig. Jag har inte läst den ännu men rekommenderar hans tidigare bok Slagfältet: om bataljen vid Landskrona 1677. Då var det danskar och svenskar som låg i luven på varann.

Flamman och Citronen handlar om två danska motståndsmän med dessa "nom de guerre", krigsnamn, som mest tycks syssla med att panga danskar som samarbetar med ockupanterna. Bägge gossarna har funnits på riktigt och filmen bygger på forskning. Enligt omslaget ska det bjudas på raffel i kubik, men men... anrättningen känns ändå rätt seg. Inte så seg att man kan diska och dammsuga medan man kikar, men tillräckligt seg för att kika på klockan emellanåt.

Personligen börjar jag vara rätt less på andra världskriget. På det svart-vita utan nyanser. Men filmindustrin ångar på!

Åhå, tänkte jag, som gillar historiska romaner, en berättelse förlagd till Persien under antiken, den måste jag ge en chans. Trots att den är skriven på det andra inhemska. Eller urhemska, som somliga säger med en smajli i ögonvrån.

Under åren har jag allt emellanåt, med långa mellanrum men dock, läst romaner på det urhemska, och det går alldeles okej trots att jag är född och uppvuxen enspråkigt svenskt. Första gången jag behövde tala finska var efter gymnasiet, enligt mina minnen.

Första försöket (igår!) slutade dock med 1-0 till bokens favör. Efter tre sidor gav jag upp. Det gick på terrängväxeln, höga varv och krypfart. Läsa meningar om på nytt och läsa meningar från vänster till höger och från höger till vänster för att klura ut vad som riktigt hör ihop med vad. När det gäller att krångla till torde finskan vara ohotad etta på den här planeten. Jag minns finskatimmarna i gymnasiet i Mariehamn; när du trodde att nu kan det inte bli krångligare.....

Men jag ska göra ett försök till. Tror jag. Nån annan där ute i e-rymden som har lyckats bättre?

Elfte boken om Cato och Macro vid de romerska legionerna! Och Scarrow håller kvaliten i bok efter bok; 470 sidor julafton för fännsen!

Första århundradet evt är medellivslängden hos de romerska kejsarna förskräckande kort. De mördas och byts ut i rask takt, och livvakten, det pretorianska gardet, är snarare fiende än vän.

En konspiration mot Claudius puttrar under ytan och den kejserliga sekreteraren Narcissus placerar våra två vänner under antagna namn som meniga soldater i gardet för att snoka. Ofrivilligt förstås, men N har metoder att få sin vilja igenom.

Miljonstaden Rom är beroende av ständiga leveranser av spannmål - som konspiratörerna har lagt vantarna på! Svält och upplopp hotar; en utmärkt täckmantel för kejsarmord...

Tionde boken om Cato och Macro vid de romerska legionerna. Och Simon Scarrow levererar, pålitligt, i bok efter bok. Den här karln kan sin historia och han kan skriva! Bortåt 500 sidor action. Litteratur för män! Och Rom upphör aldrig att fascinera. Fast det förstås var mindre kul att befinna sig i "the receiving end" av ett expanderande imperium med mordmaskiner i händerna; legionerna.

Handlingen fortsätter från föregående bok där ex-gladiatorn Ajax startar ett slavuppror på Kreta, men blir besegrad av Cato och Macro och en rejäl dos legionärer. Men Ajax kommer undan och kampen fortsätter i Egypten.

Sträckläsningsvarning utfärdas!

Nu har den kommit ut, Marja Aapalas andra fantasifantastiska roman; Sininen pallo. På förlaget Nordbooks (.net). Med samma charm som hennes första, Selma ja Ultramariinin puutarha, utgiven på Idun som Selma och Ultramarins trädgård. Översättningen har kommit drygt halvvägs, arbetsnamnet är Den blå bollen.

Rekommenderar!

(Naturligtvis, skulle jag översätta & ge ut böcker jag inte tycker om???)

Lågmält intensiv och gripande. Twelve years a slave är den sanna historien om Solomon Northup, fri svart man med familj som kidnappas i New York 1841 och fraktas söderut för att säljas som slav till en plantage. Försök föreställa dig det, du; tolv år som en vit mans egendom. Tolv år som hustrun och barnen inte visste vart han tagit vägen. Det får en verkligen att fundera på den vite mannens bravader i Afrika, Amerika, Australien. Inte ett dugg respekt eller förståelse för andra folk, andra kulturer. Bara stövla in och ta. Så den dagen vi blekansikten blir "upptäckta" av ett tekniskt överlägset folk från ett annat hörn av Vintergatan ska vi inte vänta oss att bli bättre behandlade...

Yvonne Hoffman är en av de mest kända finlandssvenska ungdomsförfattarna. Hon har skrivit både spökhistorier och böcker i historisk miljö, bland annat Pojken i dimman, Kniven och ringen, Den kluvna stenen, Tsarens galejor och Fånge hos tsaren.

- Mina specialområden är historia och historier. I mina barn- och ungdomsböcker går jag gärna tillbaka i historien: vikingatid (Kniven och ringen), stora ofreden under 1700-talet (Tsarens galejor), 1910-talet (Härliga tomater) och vinterkriget (När man vänder på stenar).

Samtidigt har jag hela tiden varit intresserad av historier, myter och sägner, vilket har fört mig till fantasygenren (De fyra portarna) och spökhistorier (Det förlorade paradiset), som inte innehåller mycket blod utan i stället kusliga, oförklarliga händelser.

När jag gör skolbesök berättar jag gärna spökhistorier eller diskuterar om hur man bygger upp spänning i en historia eller om hur mycket en författare får ljuga.  

Andra delen i tetralogin om skämmerskans dotter. Liksom de tre övriga delarna kan den dessutom avnjutas på nynorsk! På fantasiavdelningen är det väl nästan omöjligt att hitta på något nytt men grejen är den att skämmerskan och hennes dotter kan se in i folk, se vad de har gjort och vad de skäms för, och kan i lagens tjänst se om en person är skyldig eller oskyldig till ett brott.

Som ett tusental andra böcker i fantasibranschen börjar den med en heimlaga karta över författarinnans medeltidifierade hittepåland, med tydliga influenser från Skottland. Men Lene Kaaberböl har det rätta handalaget med skrivmaskinen så jag sträckläste boken i några långa härliga pass.

För yngre ungdomar och vuxna med det rätta sinnelaget. Omslagsbilden är ett stolpskott och titeln knappt läsbar, men strunt i det! Rekommenderar!

Fem hela uppslag om Saab J35 Draken! Vilken man kan motstå det? Jaktplanet med dubbeldeltavingen. Den första J35 levererades till svenska flygvapnet 1959 och man tänkte sig att modellen skulle hållas i tjänst 60-talet ut, men den sista i svensk tjänst togs ur bruk 1998 (!) och den allra sista flög 2005 (!) i österrikiska flygvapnet. Tack vare kontinuerliga uppdateringar. Draken höll samma toppklass som ryska Mig-21, franska Mirage III och jänkarnas kärror - en prestation! Då på den tiden hade Sverige ett av världens starkaste flygvapen med typ 1000 plan; idag ligger siffran på under hundra och nej, flygvapnet har inte längre kapacitet att försvara landet! Vilket förstås skapar ett otrevligt tomrum bakom ryggen på Finland! Kunna vi konstatera att ett nutida jaktplan är ett ofantligt projekt, både tekniskt och ekonomiskt, men till vapen finns det ju alltid pengar, eller hur?

Rykande färsk dansk medeltidsfantasy, inspelad i fjol (men inte i plattlandet Danmark, av landskapen att döma) ! Ett syskon till Ronja R och br Lejonhjärta, njutbart och snyggt med manus i stället för onödiga grymheter. Men spännande fösståss!
Skämmerskan, det är hon som kan se in i folk, se deras skam, vad de skäms för. Vilket inte precis gör henne poppis bland folk.
Bygger på en bok av danska ungdomsförfattarinnan Lene Kaaberböl, med en vansinnig fart på skrivmaskinen, enligt Adlibris.
Men hur går det när boven i dramat inte skäms ett dugg för det gräsliga han gjort?

BOKA BAK FILMEN! Recenserade nyligen filmen Skämmerskans dotter; här har vi boken, på nynorsk. Okej, författarinnan Lene Kaaberböl är danska, så detta är en inomnordisk översättning till ett minoritetsspråk. Jag har i många år haft nynorsk på intresselistan men språket är så pyttelitet jämfört med bokmål, så först nu lyckades jag fynda på Adlibris. Nynorsk bygger på dialekterna och ligger snubblande nära svenska så det är bara att läsa på och njuta av kraften och skönheten. Rekommenderas! Komplettera gärna med Nynorsknökkelen för 94 kr på Adlibris för finesserna, som att n. har tre genus: M, F och N. Dvs: ein dag, ei gate, eit bord. Och ersätter gärna genitiv-s med preposition: mors gryta blir gryta hennar mor.

Helt klart en av de bästa filmerna på länge, går direkt in i toppklassen! Och tål att ses på nytt. Som känt uppskattar jag filmer som har manus i stället för oändliga, onödiga specialeffekter. Inför en våldsam sandstorm på Mars måste en rymdbas evakueras men en av astronauterna blir kvar, förmodat omkommen i stormen. Men se, han lever! Och nu gäller det för honom att klura ut hur han ska överleva, miljoner km hemifrån. Och få kontakt med Jorden och det hemvändande skeppet. Att vara enda människan på en hel planet är ju inte enbart kul.

Av landskapen att döma är filmen inspelad "on location"... eller?

En amerikansk film utan pangpang, biljakter och specialeffekter - finns det såna? Jo j-klar, Spionernas bro är en sådan, vansinnigt bra, den har snurrat på i huvet på mej i flera dar! Vi skriver 60-tal, kalla kriget huttrar på, och en spionutväxling ska förhandlas fram och äga rum på en bro mellan östberlin och västberlin. En rysk spion i amerikansk fångenskap ska bytas mot två amerikaner i ryskt förvar. Men är spionerna personligen skyldiga och ska straffas eller är de enbart verktyg för sitt lands regering?

Jodå, den levererar, som det heter på modern svengelska! Julafton i biosalongen och väl värd att ses på nytt på dvd. Perfekt avvägning av gammalt och nytt så fännsen känner igen sej, ingen bismak av skåpmat. Det förstås; med genusbrillor på näsan blir det tydligt att SW-filmerna är gjorda av, med, om och för vita. Men de där inplastade soldaterna borde verkligen byta till grejer som håller för laserskott!

Nånstans ombord på Millennium F bör det finnas sängar, toalett och kök, men jag har inte sett dem. Har du?

Förargligt förstås att Luke hade gått och gömt sej! Nu gick nästan hela filmen åt till att leta efter honom!

Det förstås, med hyperdrajven avverkar grabbarna sträckan till nästa solsystem mellan två toabesök. Med dagens jordiska teknik skulle det ta sisådär ettusen år...

Underbart när filmskapare vågar tro på förlagan utan att ösa på med specialeffekter och en halv timme meningslöst pangpang. Detta ÄR Tintin! Se filmen och glöm för hundra gubbar inte att se "The making of", hur Spielberg & co bar sig åt - avancerade grejer med riktiga människor som modeller! 

Ett par decennier sen senast så hög tid för en omläsning av Rosemary Sutcliffs äventyrsroman The eagle of the ninth. Och jo, den är ännu bättre än jag minns den! Jag har en trave av hennes historiska äventyrsromaner som jag hamstrade i en bokhandel i Cambridge för länge länge sen och glädjande nog finns det högvis av henne i nytryck på Adlibris! RS avled 1992 men hann knacka (fanns ju inte datorer då!) en imponerande trave romaner, mest historiska äventyr. Och nu är det äntligen kväll så snart får jag läsa vidare! Men vad hände egentligen med den nionde legionen som försvann i Skottland norr om Hadrianus mur, med örn och allt?

Cornelia Funke - känner du inte henne så är det hög tid att göra be-kantskapen! De tre böckerna om bläckvärlden är de kändaste, och filmen är bra, klart sevärd, tycker jag. Hon skriver på tyska men det mesta finns översatt. Ingen diskbänksrealism utan den magiska as-pekten finns där, och det gillar jag. I böckerna om bläckvärlden finns det några personer som kan högläsa ur böcker så väl att personer ur bokens värld kan trilla in i vår värld - och tvärtom! Personer i vår värld kan trilla in i bokens värld!  Om Drakryttaren kanske du tänker att Milda Moster Malin, inte en drakbok igen!!! Men var lugn, med Funke vid tangenterna är läsupplevelsen garanterad!

Himmel så länge sen det är sen jag läste nåt av Kai Söderhjelm! I unga år flyttade familjen till Sverige, och Kai avled för c 20 år sen, men han är väl värd att lyfta fram som finlandssvensk ungdomsförfattare med lång meritlista. Gärna skrev han historiskt, ofta förlagt till Finland. Den här berättelsen är förlagd till slutet av 1500-talet. Jag läste början för några veckor sen och har haft boken framme sen dess. Suget finns där trots att boken utkom på Schildts 1959; jag drogs bums in i handlingen, precis som det ska vara med en god bok!
 

Hemligt uppdrag i Östersjön - Kai Söderhjelms klassiker från Krimkrigets dagar 1855. Måste vara decennier sedan jag läste den; dags göra det på nytt! Utgiven 1963 på Raben & Sjögren och kostade 8 kronor 75 öre! Går säkerligen att gräva upp i bibbans katakomber, på antikvariat eller bokbörsen!

Hellre kärlek än krig, var Kai Söderhjelms motto, och för att illustrera det utspelar sig flera av hans böcker i krigets vanvett, ofta i Finland under gångna sekler. Av födsel och ohejdad vana var han finländare även om han bodde hela sitt vuxna liv i Sverige. Det här exet av boken är extra dyrbart eftersom Kai skrev en dedikation i den 1990 till mej! 

1788 är det klippt igen när Gustav III rustar till krig mot Ryssland...

Till svunna tider författarens skrivmaskin återgår! Dramatiska tider! 

"Det var dags att bygga upp ett nytt Göteborg efter den danska ockupationen och Älvsborgs lösen."

"Guldet i grytan är en äventyrsbok med vildmarksliv, människojakt och ung kärlek."

Opal 1990

Och äntligen, Kais egna ord, hans memoarer. Utgivna på Opal 1991, en handfull år innan han avled. Helt klart är han en av de största humanisterna i vår ungdomslitteratur! Och som av bilden framgår var det ingen liten stapel böcker han knackade fram! 

"Han har suttit i Ellen Keys knä, varit på bio med Astrid Lindgren, skakat hand med Mannerheim..."

"...men har oförändrat starka känslor för sitt gamla hemland, Finland. Man förblir invandrare i Sverige, också om man har bott här i snart sjuttio år."

Helene Ehrianders doktorsavhandling om Kai Söderhjelms författarskap, försvarades offentligt vid Lunds universitet 4 oktober 2003. Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet nr 80. 

"Kai Söderhjelm (1918-1996) var under många år en viktig och värdefull gestalt i svenskt kulturliv." 

"Tydliga huvudlinjer som går genom KS författarskap från debutboken Rid mot nordväst (1948) till den sist utgivna, Okänt land (1993), är fredstendensen och historiens betydelse för nuet. Bakom hans böcker finns en värdefull tro på att litteratur kan skapa en fredligare värld ... i fredsbudskapet ... det är en positiv och humanistisk människosyn som finns i hans verk."  

Inte det originellaste av boktips kanske, men känslan när jag håller den här boken i handen, bläddrar och läser! Absolut andakt! Det är en praktutgåva av Jules Vernes Jorden runt på 80 dar med illustrationer av Robert Ingpen. Wahlströms förlag och utgiven 2012. Vilken underbart vacker bok! Jag tror absolut på e-boken, men inte som konkurrent till pappersboken utan komplement. Då kan förlag ha HELA utgivningen tillgänglig, utan kostnader för tryck & lager. Typiskt för vårt hörn av världen är förstås att översättningen till svenska är gjord från den ENGELSKA versionen, inte från det franska originalet. Nästa gång du går till bibban, be bibliotekarien gräva lite djupare i samlingarna: Jules skrev en hel del mer än den här!

Prinsessan Iona rymde från sitt hem, det kungliga slottet. Det var mitt i natten och hon var alldeles ensam och hon kunde inte ta med sig mer än hon orkade bära.
   Iona älskade nämligen att måla. Under ena armen bar hon byltet med kläder, under den andra mappen med papper och skrinet med färger och penslar. Hon stuvade ner alltsammans i den lilla roddbåten med prinsesskrona på akterspegeln och rodde ut på floden som makligt rann genom den kungliga huvudstaden. 
   Under följande natt drev den blå roddbåten in i en liten å som förde Iona genom det förskräckliga Djupa Träsket till en avsides fiskarby som resten av riket knappt ens hört talas om...
   
Berättelsen om Iona är berättelsen om en flicka som rymmer för att rädda det kanske finaste och märkligaste vi människor har; förmågan att skapa.

Söderströms förlag, Helsingfors 1996. 
Isbn 951-52-1614-1
På ett bibliotek nära dig!

Gunnar från Sunnanö kommer tillsammans med sin far Styrbjörn seglande till höstmarknaden i Tregårdaby. Där försvinner Styrbjörn gåtfullt liksom hans tjugo bärnstenar, och allt tyder på att den främmande köppmannen Mori och hans män är skyldiga. Till-sammans med Siv och hästen Toker följer Gunnar efter främlingarna. Spåren leder ständigt norrut genom skogarna, fram till Nordan-väggen, muren av berg där världen tar slut. 
   Men färden tar inte slut, tvärtom...

Att åter en gång kika på debutboken jag skrev för så länge sen känns märkligt, lite som att se sig själv på foto eller höra sin röst. Hmm, är det där jag? Men Nordanväggen fick goda recensioner och det här med främmande folk och länder är ju ständigt aktuellt.

Söderströms förlag, Helsingfors  1988. 
Isbn 951-52-1204-9

Om jag själv får säga det så blev Sju lindar riktigt bra. Jag gjorde ett enormt forskningsarbete i Finlands medeltid! Och där finns stoff!

Ulvaskog. Ödemark. Hednaland.
   Ulf (som bor i Åbo) har fått i uppdrag att utforska tavasternas gud Ukko, himlaguden, åskguden. Tillsammans med sin häst Grå (åter igen en häst!) tar han sig fram genom de ändlösa tavastländska skogarna och finner Ukkos hemvist, grottan i lunden med de sju lindarna.
   Och han möter Ukko, den ödlegrå. 
   Det är inte action staplat på varann utan här har författaren tänkt till om mötet mellan kristna svenskar och okristna tavaster. På ett antikvariat nära dig?

Söderströms förlag, Helsingfors 1990
Isbn 951-52-1297-9