Novellen

Visst är det fantastiskt. Rent av obegripligt. Det har faktiskt gått decennier sedan jag senast skrev noveller!  Fantasinoveller, huvudlösa historier; i skolan skrev jag (så vitt jag minns) inte en enda allvarlig facktext när det var dags för favoritämnet uppsats. Men jag hade förstående lärare som lät mig hållas och uppmuntrade mej - det är jag tacksam för! 

Det blev många noveller i tonåren. Jag hade en gul skrivmaskin, en Olivetti Lettera 22 som jag knackade på. Då hade jag ännu inte lärt mig skriva med alla tio fingrarna. Datorer var inte påtänkta. Elskrivmaskin visste jag väl knappt ens om att det fanns. Kopior fixade jag genom att ta karbonpapper och stadga paketet med tejp i hörnen innan jag vevade in det. 

Nu finns det inga svepskäl kvar att skylla på; se bilden här invid. En Hermes, underbar att skriva på, rena drömmen! Fungerar ett ljusår eller två bättre än på dator. För mej. Först för hand och sen på maskin. Ändra, plita med blyerts mellan raderna, knacka ny version. Och sen en tredje. Rekommenderar metoden! 

Mina damer och herrar, får jag presentera den första novellen; Regnmolnet som väntade.